Kajsa Kavat - Livet med ett sto

Imorse var inte Kajsa halt längre :-)!!! Hon stödde som vanligt på benet och när jag sen var ute och sprang med henne på gårdsplanen så visade hon inga tecken på hälta :-). Men hon var dock lite lite varm på vänster bakkota, som hon gjorde illa igår, så idag får hon gå i en egen hage så hon inte springer några racerrundor med de andra hästarna.
Så nu kan man nog andas ut, i alla fall angående det. Skönt att hon friskna på sig såpass fort- hade med fasa sett framför mig  boxvila x antal dagar, benlinande, röntgen och böjprov och gud vet vad. Men vi klarade oss från det med :-).
Ska köpa loppfrön och ge henne i förebyggande syfte för magen. Kanske hjälper lite om hon nu är och äter gammalt gräs eller nåt (trots att det finns hösilage utlagt i hagen).

Over and out!

Marianne (stallägare) ringde förut i eftermiddags- Kajsa var halt!! Lilla hönsmamman (jag) stack iväg till stallet fortast möjligast, och ja - Kajsa var halt på vänster bakben och öm i kotan.
Jippie -och för tillfället är det karensperiod på försäkringen som inte går ut förrän nyår (har höjt livbeloppet).
 
Hon hoppade som tur va inte på tre ben, men det var inte långt ifrån, utan hon gick liksom på tån på det bakbenet. Antagligen har hon vrickat sig i hagen, eller i alla fall hoppas jag på det. Marianne hade sett dom springa som galningar i hagen tidigare i under dagen- nu är alla tre hästarna hemma.
Mariannes två unghästar, Stig och Doris, har växelvis varit ivägskickade på travträning, men nu är  alla hemma så då blir det lite mer spring :-). Så antagligen är det så att hon vrickade sig när de sprang, så det blir några dagars boxvila för fröken Kavat för att se hur det utvecklar sig. Men nån tripp till hästsjukhuset och röntgentagningar lär det nog inte bli förrän efter nyår, om det inte blir allvarligare förstås.

Är lite orolig för hennes ätande också. Det började med att hon ratade lusernen för några dagar sen. Tog bort det, men imorse ville hon inte äta betforn heller. Men kross, morötter och grovfodret äter hon som vanligt och hon verkar inte påverkad på något annat vis heller, utan är som vanligt för övrigt. Mycket skumt, så ska bli intressant och se om det också blir värre och i så fall vad som kan vara på gång.
Fast jag hoppas ju att hon kommer igång med ätandet  igen, dels för att jag ska slippa vara orolig, dels för att jag inte ser fram emot skyhöga veterinärräkningar och hundratals undersökningar och provtagningar....Också förstås för att  jag inte vill att min lilla bebis ska vara sjuk :-(. 

Ja, det är väl bara att vänta och se hur allt utvecklar sig. Håll tummarna!

I söndags (16/12) styrde jag å Kajsa mot Skogsberg (Molkom) för ett träningspass med NH-tränaren Mariann Berggren.
Jag trodde att jag hade tagit god med tid på mig för att lasta (normalt är hon väldigt lättlastad) och sånt, men icke- den här gången tog det 20 min (!!!) innan damen gick in i transporten. Kan ha att göra med att jag den här gången fick låna en lite äldre transport och att Kajsa innan bara åkt i nya ljus boggievagnar. Så när Kajsa såg att hon skulle in i det där mörka hålet blev det tvärstopp. Hon gick upp på lämmen och stod där och slog med hovarna med full kraft, men något längre skulle hon inte gå, minsann. Men tillslut, efter många om och men, gick hon in. Sen va det bara att ge sig iväg, 1 1/2 timme tog det på kurviga små skitvägar, men faktiskt va vi framme prick klockan ett- som avtalat.

Mariann har inte träffat Kajsa förut, och efter vad jag berättat om henne, va Mariann en aning orolig över vad jag skulle komma dragandes med :-). Men Kajsa skötte sig fint, va inte alls uppstressad av att vara på nytt ställe, med nya hästar som stod och gnäggade åt henne från hagarna (ett drag från pappa Greger mån tro?). Och hon hade tagit åkturen i transporten bra också, trots att det va det längsta hon åkt hitills.
Marianns första kommentar när  Kajsa kom ut ur transporten var: - "Va liten hon är! "
Suck, tänkte jag - nu kommer det säkert bli som jag befarat- att Kajsa kommer sluta som D-ponny :-(!! Så min ångest över det fick  lite mer syre, tyvärr. Men jag ber till gudarna att hon ska växa, växa, VäXA! Hon kan ju bara inte sluta som D-ponny när båda föräldrarna är nära 160 cm. Eller???

I alla fall, tillbaks till träningen. Vi gick iväg till ridbanan och jag fick visa lite vad jag hade tränat, och hur jag gör  hemma. Kajsa gick naturligtvis på mig och höll dåligt med avstånd till mig,  tog egentligen ingen notis om mig. Men hon stod still framför mig i alla fall, och det fick vi beröm för :-).
Mariann tyckte att jag ändå gjort ett bra jobb med henne med tanke på Kajsas ålder och min kunskapsnivå inom NH:n.
Sen tog Mariann repet- och vilken skillnad det blev. Det märktes tydligt vilken som tog över ledarskapet där, och det är verkligen fantastiskt att se vilken inbyggd pondus och säkerhet, men ändå ödmjukhet som Mariann har kring hästarna. Kajsa gick inte en cm närmre än vad hon fick, och stannad precis på sekunden när Mariann stannade, utan att  minska ner på avståndet. Och hon följde henne som en hund med all uppmärksamhet riktad på Mariann.

Sen fick jag ta över igen, och då va det som Kajsa tänkte; "Jaha, hon igen- och med henne är det inte alltid det hon säger som gäller". Och hon började genast gå på mig och gå för nära och brydde sig inte.
Vi övade att stanna- och det kan ju låta enkelt- men icke, tog lång tid innan jag ens fick till det något sånär. Men nu vet jag hur det ska se ut, så det är bara att träna.
Sen tog Mariann henne igen och övade på att få komma Kajsa nära, vilket är något som Kajsa har lite problem med, men efter ett tag stod Kajsa helt still och Mariann fick klappa henne över allt och kunde gå runt henne, och hon stod kvar. Sen följde Kajsa henne hur hon än gick - lös. Utan rep.
Och när jag skulle prova på samma sak ville inte hästen gå i från Mariann! Hon ville inte bli med mig! Snyft, måste ju vara det totala nederlaget som hästägare....

Men i alla fall så gav vi oss där, Kajsa började tröttna och visade det också :-) (hopp,skutt, stegringar och sparkande), så vi stod och pratade igenom saker och ting en stund och lastade henne sen. Eller ja- Mariann lastade. Kajsa ville inte gå in med mig, så Mariann tog över.
Hon ställde sig inne i transporten och sa att  man inte skulle gå ur den förrän hästen var inne. Oftast kanske man gör en volt och börjar om från bärjan om tex hästen kommer snett mot lämmen- men det slulle man inte göra, för då tappar hästen fokus på vart den ska - alltså in i transporten. Så när Kajsa kom snett så flyttade Mariann henne med hjälp av repänden och efter en stund så knallade Kajsa helt sonika in, utan tryck på grimma eller rep :-). Så det ska jag tänka och öva på.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd med dagen,  jag lärde mig lite nya saker och jag fick några tankeställare- och det var bra. Kajsa skötte sig utmärkt och gjorde ett gott intryck på Mariann :-). Det sista Mariann sa var faktiskt att:

                                                       - KAJSA ÄR EN RIKTIG LITEN JUVEL! EN COOL SÅDAN!

Hon sa också att jag kommer lära mig mycket av Kajsa framöver- och när jag tänker på det och allt jag och Kajsa ska göra i framtiden så blir jag lycklig ända nerifrån tårna :-)!!!

   

Dagens träning gick över förväntan!! Hon gjorde allt jag bad henne om- flyttade bakdelen jättefint och följde mig vart och hur jag än gick :-). Vi dansade helt enkelt. Men hennes respekt för mitt personliga utrymme behöver fortfarande en del finslipning.
Provade också att jobba lite toleransträning för första gången. Använde en presenning, och det var inte några som helst problem. Hon gick över den på en gång, jag hann inte ens be henne om att göra det :-).
Sen hängde jag den över henne, och inte heller det var några problem utan hon stod helt stilla. Obeservera hennes öronspel och vart hennes uppmärksamhet är riktad på de tre första bilderna - hon har ett öra mot presenningen och ett öra riktat mot mig, för att kolla om allt är ok och att det inte finns någat att bli rädd för.
Hon fick även gå runt mig med presenningen på ryggen, och det gick hur bra som helst :-).
Men hon blir lite surare när jag "longerar" henne, hon tycker inte ríktigt om när man driver på henne och hon inte kommer undan. Men det är ett dominansbeteende att hon inte accepterar det fullt ut, eftersom det är den som driver som leder- och som sagt har hon sina tveksamheter angående mitt ledarskap- och det kommer fram i sådana situationer.
Ska nog jobba henne lös i rundcorallen imorgon, om det inte är för hårt där.
Men jag är i alla fall otroligt nöjd med min lilla fröken Kavats bedrifter idag!!

Idag är det totalt smällkallt ute :  - 8 grader- brrr. Och jag måste ta mig iväg till Kajsabajsa och träna lite mer inför helgen då vi ska ner till tränaren (om det nu är bra väglag vill säga).
Ska träna på personligt utrymme och flytt av bakdel idag.

I förrgår tränade jag också en sväng, men det gick inte alls bra. Hon sket fullständigt i mitt personliga utrymme och var bara upp på mig hela tiden, trots att jag försökte göra mig auktoritär och viftade med repet för att sen genast gå ner till luuugn och stabil när hon gjorde rätt. Men de rätten varade i typ tre sekunder, sen va hon på igen och utmanade.
Och inte ville hon gå runt mig i cirkel heller- trots att  hon egentligen kan det jättebra vid det här laget, utan hon bara vände upp sig mot mig (stegrade faktiskt en gång, men då fick hon backa sen) och sparkade mot mig. Men tillslut efter en lång dispyt travade hon faktiskt runt mig fyra varv- och då fick hon en liten morot och fick gå in igen.

Ibland undrar jag vad jag gör för fel....Jag gör ju alltid på samma sätt (tycker jag iaf, Kajsa ser ju i och för sig otroligt små nyanser) och försöker hålla mig lugn MEN bestämd och har hela tiden tränarens ord ringande i öronen som jag försöker följa. Vissa dagar så lyder Kajsa minsta vink och allt går jättebra- och andra dagar (som i förrgår) vill hon ingenting. Trots att jag själv inte kan se att jag gjorde något annorlunda. Frustration!

Nej, mot stallet, och håll tummarna för att Kajsa är på bra humör :-).

Mitt mantra för dagen (egentligen alla dagar):
AVSTÅND (kajsa har ett stort personligt utrymme) - PLANERA - GENOMFÖR