NH-träning i Skogsberg Söndag 16/12-07

I söndags (16/12) styrde jag å Kajsa mot Skogsberg (Molkom) för ett träningspass med NH-tränaren Mariann Berggren.
Jag trodde att jag hade tagit god med tid på mig för att lasta (normalt är hon väldigt lättlastad) och sånt, men icke- den här gången tog det 20 min (!!!) innan damen gick in i transporten. Kan ha att göra med att jag den här gången fick låna en lite äldre transport och att Kajsa innan bara åkt i nya ljus boggievagnar. Så när Kajsa såg att hon skulle in i det där mörka hålet blev det tvärstopp. Hon gick upp på lämmen och stod där och slog med hovarna med full kraft, men något längre skulle hon inte gå, minsann. Men tillslut, efter många om och men, gick hon in. Sen va det bara att ge sig iväg, 1 1/2 timme tog det på kurviga små skitvägar, men faktiskt va vi framme prick klockan ett- som avtalat.

Mariann har inte träffat Kajsa förut, och efter vad jag berättat om henne, va Mariann en aning orolig över vad jag skulle komma dragandes med :-). Men Kajsa skötte sig fint, va inte alls uppstressad av att vara på nytt ställe, med nya hästar som stod och gnäggade åt henne från hagarna (ett drag från pappa Greger mån tro?). Och hon hade tagit åkturen i transporten bra också, trots att det va det längsta hon åkt hitills.
Marianns första kommentar när  Kajsa kom ut ur transporten var: - "Va liten hon är! "
Suck, tänkte jag - nu kommer det säkert bli som jag befarat- att Kajsa kommer sluta som D-ponny :-(!! Så min ångest över det fick  lite mer syre, tyvärr. Men jag ber till gudarna att hon ska växa, växa, VäXA! Hon kan ju bara inte sluta som D-ponny när båda föräldrarna är nära 160 cm. Eller???

I alla fall, tillbaks till träningen. Vi gick iväg till ridbanan och jag fick visa lite vad jag hade tränat, och hur jag gör  hemma. Kajsa gick naturligtvis på mig och höll dåligt med avstånd till mig,  tog egentligen ingen notis om mig. Men hon stod still framför mig i alla fall, och det fick vi beröm för :-).
Mariann tyckte att jag ändå gjort ett bra jobb med henne med tanke på Kajsas ålder och min kunskapsnivå inom NH:n.
Sen tog Mariann repet- och vilken skillnad det blev. Det märktes tydligt vilken som tog över ledarskapet där, och det är verkligen fantastiskt att se vilken inbyggd pondus och säkerhet, men ändå ödmjukhet som Mariann har kring hästarna. Kajsa gick inte en cm närmre än vad hon fick, och stannad precis på sekunden när Mariann stannade, utan att  minska ner på avståndet. Och hon följde henne som en hund med all uppmärksamhet riktad på Mariann.

Sen fick jag ta över igen, och då va det som Kajsa tänkte; "Jaha, hon igen- och med henne är det inte alltid det hon säger som gäller". Och hon började genast gå på mig och gå för nära och brydde sig inte.
Vi övade att stanna- och det kan ju låta enkelt- men icke, tog lång tid innan jag ens fick till det något sånär. Men nu vet jag hur det ska se ut, så det är bara att träna.
Sen tog Mariann henne igen och övade på att få komma Kajsa nära, vilket är något som Kajsa har lite problem med, men efter ett tag stod Kajsa helt still och Mariann fick klappa henne över allt och kunde gå runt henne, och hon stod kvar. Sen följde Kajsa henne hur hon än gick - lös. Utan rep.
Och när jag skulle prova på samma sak ville inte hästen gå i från Mariann! Hon ville inte bli med mig! Snyft, måste ju vara det totala nederlaget som hästägare....

Men i alla fall så gav vi oss där, Kajsa började tröttna och visade det också :-) (hopp,skutt, stegringar och sparkande), så vi stod och pratade igenom saker och ting en stund och lastade henne sen. Eller ja- Mariann lastade. Kajsa ville inte gå in med mig, så Mariann tog över.
Hon ställde sig inne i transporten och sa att  man inte skulle gå ur den förrän hästen var inne. Oftast kanske man gör en volt och börjar om från bärjan om tex hästen kommer snett mot lämmen- men det slulle man inte göra, för då tappar hästen fokus på vart den ska - alltså in i transporten. Så när Kajsa kom snett så flyttade Mariann henne med hjälp av repänden och efter en stund så knallade Kajsa helt sonika in, utan tryck på grimma eller rep :-). Så det ska jag tänka och öva på.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd med dagen,  jag lärde mig lite nya saker och jag fick några tankeställare- och det var bra. Kajsa skötte sig utmärkt och gjorde ett gott intryck på Mariann :-). Det sista Mariann sa var faktiskt att:

                                                       - KAJSA ÄR EN RIKTIG LITEN JUVEL! EN COOL SÅDAN!

Hon sa också att jag kommer lära mig mycket av Kajsa framöver- och när jag tänker på det och allt jag och Kajsa ska göra i framtiden så blir jag lycklig ända nerifrån tårna :-)!!!



Kommentarer
Postat av: Sarah

Jo, det där att ta allt med ro kan nog mycket väl vara från Greger. Han är inte den som bryr sig om vart han är (bara han är där det händer) utan är mest nyfiken och tycker det är superkul.


Det där med lastning är ju inte min starka sida (du kanske har läst om det på bloggen) men det ger sig. Att jag behöver gå i terapi är en sak.

Jag skickade ju iväg Greger på "tillastning" under ett par veckor och det är något jag inte ångrar. Emelie (www.lindowestern.se)
som hjälpte oss är en helt fantastisk människa när det kommer till sådant. Nu lastar Greger sig själv, eller nåja han går in själv och jag stannar på utsidan.


Så det kommer nog bli hur bra som helst med Kajsa, tror dock hon tog all Gregers trotsighet för han har inte någon kvar även om han kan tjura ihop nån gång ibland. ;)

2007-12-21 @ 19:33:25
URL: http://silvergreger.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0