Trailträning
Att gå över bommarna var inte några problem alls,men när vi kom till bron skulle hon inte gå över!
Hon gick fram och nosade på den, men över skulle hon inte gå, Jag ställde mig på andra sidan bron och lockade och lade tryck på repet (och gav då eftergift när hon gick framåt). Hon försökte då smita på sidan av bron, men då var jag där direkt och flyttad henne vänligt men bestämt tillbaks till ursprungsläget mitt framför bron.
Efter en halvtimme av den här proceduren blev Kajsa riktigt förbannad och försökte sparka och bita mig när jag flyttade henne, när hon försökte smita förbi.
Men då drev jag henne runt på en volt tills hon gav upp, stannade och vände sig emot mig. Detta är ett utmärkt sätt att befästa ledarskapet, eftersom det är den som driver och flyttar på den andra som bestämmer. Och då kvittar det ju hur fort hon springer så kommer hon inte undan eftersom jag står i mitten och då inte behöver flytta mig lika mycket. Ska väl tillägga att det inte är något våld eller piskande med i bilden utan jag driver henne runt med kroppspråk och ögon och lite svingande i repänden om det behövs.
Efter att hon gav upp i volten, gick jag tillbaks och ställde henne framför bron och upprepade proceduren med att flytta tillbaks henne om hon försökte smita förbi. Och nu behövde jag bara knycka lite i handleden så sidepassade hon tillbaks till startpunkten. Hon hade även fullt fokus på mig och vad jag gjorde, men hon var ändå inte riktigt redo att gå över bron.
Efter en stund började hon slå på bron med hovarna- vilket ju var helt i rätt riktning. Och sen helt plötsligt - efter 1 1/2 timme (!) så gick hon över bron! Och som belöning fick hon lite kli på manken och fick gå tillbaks till hagen och kvällsmaten.
Jag var så stolt och glad över både henne och mig själv! Under den här 1 1/2 timmen finslipade vi verkligen på kommunikationen och befäste ledarskapet. Och det märktes verkligen att hon hade ett helt annat fokus på mig än vad hon haft tidigare, det var som en aha-upplevelse :-). Och jag själv behöll tålamodet och höll mig lugn men konsekvent.
Idag fick hon en vilodag i hagen, men imorgon ska jag testa bron igen.
Varma vårhälsningar från matten med världens bästa lilla häst!
Fågelvisit
Kom och gick över gårdsplanen idag och fick se Kajsa i hagen. Hon stod och kråmade och böjde på sig till synes helt utan anledning.
Gick närmare och fick se en stor kaja som satt och pickade Kajsa i ryggen :-)! Och Kajsa stod och böjde på sig för att kajan sulle hitta rätt klipunkt! Det såg för roligt ut!
Sen återgick Kajsa till betandet, men kajan satt kvar uppe på ryggen och "åkte snålskjuts" en bit :-).
Mycket lustigt var det, och Kajsa brydde sig inte det minsta om passageraren.
I helgen tänkte jag träna lite trail med fröken K. Ska fixa iordning en bro av lastpallar tänkte jag och så ska jag släpa med mig några mindre björkstockar från mamma och ha dem som bommar. Man tager vad man haver!
Det är nämligen en träningstävling här i Sunne den 24 maj, som jag ev. ska iväg på för miljötränandets skull. Tyvärr infaller tävlingen med en halvplanerad Danmarksresa med pojkvännen, så vi får väl se om vilket det blir. Jag å killen har nämligen nyss köpt sommarstuga, och är där med -för tillfället- panka. Så jag hoppas lite på att resan ska bli för dyr, så jag kan sticka iväg på hästtävling istället, hehe :-).
Och på tal om hästtävling- om mindre än en vecka är det bara 8 veckor kvar till Ranch Horse Classic!!!
Var och red lektion i förrgår - vilket ju alltid är lika roligt. Men den här gången skulle jag ha en annan häst - Pan, en korsning mellan quarter och varmblod. Har haft mycket väluppfostrade och lättridna araben Domino förut, men nu skulle jag få pröva en annan häst.
Hade sett en annan tjej rida Pan,och då hade han mest rusat och gått högt och ihopdragen med huvudet och halsen,så jag tänkte att det antagligen inte skulle gå något bättre för mig.
Men det gjorde det! Han gick jättefint - mjuk, avslappnad, lyhörd och i stadig och bra form! Ägaren till stället stod och kollade och sa, när jag red förbi, att det såg "väldigt, v'äldigt bra ut!"
Det gjorde mig glad och stolt.
Skogspromenad
I alla fall så gick jag till stallet. Borstade Kajsa med ryktstenen- hon börjar fälla på allvar nu. Ska bli skönt att få bort vinterpälsen - hon är så fin i sin sommarskrud, alldeles ljusguldbrun :-).
Sen gick vi på promenad, Kajsa var lugn och fin hela vägen. Tränade lite på att flytta bakdelen och framdelen. Hon fick backa en bit i en uppförsbacke också, för att träna bakdelen, och det gick också bra. Även om fröken Kavat ser ut som ett mindre åskmoln under tiden. Men hon gör som jag ber henne i alla fall :-).
På hemvägen tränade vi lite "tömkörning", men jag hade bara repet att hålla i. Kajsa gick först och jag bakom, och när jag sa whooa så stannade hon jättefint och när jag smackade lite började hon gå igen.
Hon var mycket duktig idag, även om hon surnar till ibland :-). Och hon lär sig fort - om hon är på bra humör vill säga. . .
Men det känns som om saker och ting börjar lossna - det gäller bara att hitta de rätta knapparna att trycka på.
Hovslagare, kiropraktor och där emellan vanligt bus.
Nya hovslagaren har varit och hälsat på för första gången sedan flytten. Jag var lite nervös med tanke på hur fröken Kavat uppfört sig de andra gångerna de vankats verkning. . . Och inte blev jag mindre nervös över att hovslagare Urban ville stå ute i solen. "-Ja, det ska gå bra det", sa jag med falskt påklistrat leende medan jag för mitt inre såg diverse katastrofala händelseförlopp.
Men tji fick jag - fröken Kavat hade tydligen bestämt sig för att vara snäll och uppföra sig (vilket inte händer allt för ofta). I ett svep var alla fossingar gjorda och hovslagare Urban hade klarat sig undan, utan en skråma på kroppen- vilket ju var för väl :-).
Jag kände mig mycket stolt över lilla pållen :-)!
Ett par dagar senare var det dags för kiropraktor Danne att komma på besök. Det har nämligen knäppt i Kajsas ena bog när hon går. Ett tydligt knäpp-knäpp-knäpp. Mycket irriterande och MYCKET oroväckande för en hönsmamma (jag alltså).
I alla fall, Danne kom där på kvällen. Han började med en helkroppsmassage och Kajsa trodde nog att hon dött och kommit till himlen! Vad hon njöt, hon stod och la all vikt mot hans händer och även och kliade tillbaks på mig. Och ju mer Danne masserade desto hårdare kliade hon på mig.
Danne hittade i alla fall en låsning i höger bog, en i korset och en i nacken, som han knäckte loss. Kajsa stod som ett ljus hela tiden och efteråt sa Danne att hon var väldigt snäll och väluppfostrad för att bara va två år :-)!
Om en månad ca ska han komma tillbaks på återbesök. Får väl se om Kajsa tänkt vara lika snäll då ;-).
Idag (8/4), var veterinär Bength i lagården. Så jag passade på att fråga lite om Kajsas knäppande (som inte gått över sen kiropraktorn). "- Ahh- Dagens Kajsa-fråga", sa Bength då :-). Ja, som ni förstår så är han väldigt insatt i min häst... Bength tyckte i alla fall att jag kanske skulle åka ned till Karlstad och hästsjukhuset med Kajsa för att kolla om hon har några rörelsestörningar. Jag kan inte se några nu, men det kan ju komma fram på böjprov.
Tyckte det lät som en vettig idé - hellre kväva eventuella problem i sin linda istället för att det ska bli värre sen. Och hon är ändå försäkrad till hiskeliga summor- så det kan ju vara bra att få användning för pengarna :-).
Ja, det var nog allt för den här gången. Kajsa fortsätter att frodas (nu utsläppt i fem hektar stor hage- mums!) och busar hej vilt. Och träningen har börjat gå bättre- hon har skött sig riktigt bra de senaste gångerna!
Over and out!
