Välkommen till min nya blogg!

Här ska jag skiva om livet med och kring mitt snart 2-åriga korsningsto Kajsa Kavat- för mycket händer och stormigt är det :-).

Kajsa föddes den 23 april 2006 en bit utanför Kil, i Värmland. Hennes mamma (Double of Trouble) är ett varmblod och hennes pappa Silver Tail Gregory alias Greger (www.silvergreger.blogg.se) är en okänd blandning, men är i alla fall hälften varmblod.
Så Kajsa är alltså 75 % varmblod och 25 % okänd. Hon var redan som föl väldigt framåt och självständig och fick därför namnet Kajsa Kavat av sin uppfödare. Vilket passade utmärkt eftersom jag själv är galen i Astrid Lindgren :-).

I slutet  av augusti såg en annons på bukefalos om ett litet stoföl som skulle säljas och jag kunde bara inte hålla mig, så det blev att jag åkte och hämtade hem min lilla häst, köpt för 3000 kr. Trots att jag egentligen skulle haft vinterdäck till bilen för de pengarna, men det blev till att ta de på avbetalning istället :-). Och jag har inte ångrat mig en sekund, trots att Kajsa kan va en handfull.

Kajsa kom hem och allt var frid och fröjd i ett par månader, och växte och utvecklades som hon skulle. Vi var ute och gick promenader och hon gick snällt bredvid mig. Jag smällde i alla soptunne- och postlådelock jag kunde komma åt och gick medvetet förbi "skrämmande" saker, men Kajsa såg egentligen bara uttråkad ut och såg ut att fundera vad det där skulle vara bra för.
När hon närmade sig året satte jag på träns och sele för nu skulle här tömköras! Och va bra det gick! Utan större problem kunde vi snart lämna gårdsplanen och gå ett par vändor runt byn. Och Kajsa traskade glatt på. Och imponerade blev folk- va hon bara ett år och gick redan så bra för tömmarna!
Sen kom bakslaget. och det rejält. Den så omtalade, hos människor kallad, tonårsrevolten, kom som över en natt. 
Från att förut snällt ha stått stilla i gången, snällt ha låtit sig ledas ut i hagen- så började hon sparkas, bitas, trängas, stegra och sparka bakut. Från att ha varit ett snällt och behagligt litet sto förvandlades hon till en lynnig surkärring, om man ska säga det rakt ut.
Så då tog jag en lång paus i tränandet och gick bara på korta promenader utan större krav, i hopp om att det skulle ha gått över när jag väl började igen (för hon va ju jättesnäll tidigare). Men se, det gjorde det inte! Och jag försökte med det mesta för att få henne att sluta med sitt hemska beteende och vilja samarbeta med mig istället. Men inget fungerade- och det var då jag började leta efter hjälp och kom i kontakt med Mariann Berggren (www.godarelationer.se) och började träna Natural Horsemanship. Och det va ett rejält uppvaknande, och plötsligt blev det självklart vart de största felen låg- hos mig och mitt kroppspråk.

Och här är man idag, har tränat i fem månader nu och sakta men säkert har jag lärt mig hitta knapparna att hantera mitt sto med, men än är  resan lång (om den någonsin kommer avslutas) för att få till en bra relation och ett gott samarbete. Och det är det den här bloggen kommer handla om- min resa och livet med Kajsa Kavat, ett inte helt okomplicerat litet sto med en inte helt okomplicerad matte, i NH:ns underbara värld.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0