Trailträning
Igår lade jag ut bommar och byggde en bro av en lastpall för att träna lite trail med.
Att gå över bommarna var inte några problem alls,men när vi kom till bron skulle hon inte gå över!
Hon gick fram och nosade på den, men över skulle hon inte gå, Jag ställde mig på andra sidan bron och lockade och lade tryck på repet (och gav då eftergift när hon gick framåt). Hon försökte då smita på sidan av bron, men då var jag där direkt och flyttad henne vänligt men bestämt tillbaks till ursprungsläget mitt framför bron.
Efter en halvtimme av den här proceduren blev Kajsa riktigt förbannad och försökte sparka och bita mig när jag flyttade henne, när hon försökte smita förbi.
Men då drev jag henne runt på en volt tills hon gav upp, stannade och vände sig emot mig. Detta är ett utmärkt sätt att befästa ledarskapet, eftersom det är den som driver och flyttar på den andra som bestämmer. Och då kvittar det ju hur fort hon springer så kommer hon inte undan eftersom jag står i mitten och då inte behöver flytta mig lika mycket. Ska väl tillägga att det inte är något våld eller piskande med i bilden utan jag driver henne runt med kroppspråk och ögon och lite svingande i repänden om det behövs.
Efter att hon gav upp i volten, gick jag tillbaks och ställde henne framför bron och upprepade proceduren med att flytta tillbaks henne om hon försökte smita förbi. Och nu behövde jag bara knycka lite i handleden så sidepassade hon tillbaks till startpunkten. Hon hade även fullt fokus på mig och vad jag gjorde, men hon var ändå inte riktigt redo att gå över bron.
Efter en stund började hon slå på bron med hovarna- vilket ju var helt i rätt riktning. Och sen helt plötsligt - efter 1 1/2 timme (!) så gick hon över bron! Och som belöning fick hon lite kli på manken och fick gå tillbaks till hagen och kvällsmaten.
Jag var så stolt och glad över både henne och mig själv! Under den här 1 1/2 timmen finslipade vi verkligen på kommunikationen och befäste ledarskapet. Och det märktes verkligen att hon hade ett helt annat fokus på mig än vad hon haft tidigare, det var som en aha-upplevelse :-). Och jag själv behöll tålamodet och höll mig lugn men konsekvent.
Idag fick hon en vilodag i hagen, men imorgon ska jag testa bron igen.
Varma vårhälsningar från matten med världens bästa lilla häst!
Att gå över bommarna var inte några problem alls,men när vi kom till bron skulle hon inte gå över!
Hon gick fram och nosade på den, men över skulle hon inte gå, Jag ställde mig på andra sidan bron och lockade och lade tryck på repet (och gav då eftergift när hon gick framåt). Hon försökte då smita på sidan av bron, men då var jag där direkt och flyttad henne vänligt men bestämt tillbaks till ursprungsläget mitt framför bron.
Efter en halvtimme av den här proceduren blev Kajsa riktigt förbannad och försökte sparka och bita mig när jag flyttade henne, när hon försökte smita förbi.
Men då drev jag henne runt på en volt tills hon gav upp, stannade och vände sig emot mig. Detta är ett utmärkt sätt att befästa ledarskapet, eftersom det är den som driver och flyttar på den andra som bestämmer. Och då kvittar det ju hur fort hon springer så kommer hon inte undan eftersom jag står i mitten och då inte behöver flytta mig lika mycket. Ska väl tillägga att det inte är något våld eller piskande med i bilden utan jag driver henne runt med kroppspråk och ögon och lite svingande i repänden om det behövs.
Efter att hon gav upp i volten, gick jag tillbaks och ställde henne framför bron och upprepade proceduren med att flytta tillbaks henne om hon försökte smita förbi. Och nu behövde jag bara knycka lite i handleden så sidepassade hon tillbaks till startpunkten. Hon hade även fullt fokus på mig och vad jag gjorde, men hon var ändå inte riktigt redo att gå över bron.
Efter en stund började hon slå på bron med hovarna- vilket ju var helt i rätt riktning. Och sen helt plötsligt - efter 1 1/2 timme (!) så gick hon över bron! Och som belöning fick hon lite kli på manken och fick gå tillbaks till hagen och kvällsmaten.
Jag var så stolt och glad över både henne och mig själv! Under den här 1 1/2 timmen finslipade vi verkligen på kommunikationen och befäste ledarskapet. Och det märktes verkligen att hon hade ett helt annat fokus på mig än vad hon haft tidigare, det var som en aha-upplevelse :-). Och jag själv behöll tålamodet och höll mig lugn men konsekvent.
Idag fick hon en vilodag i hagen, men imorgon ska jag testa bron igen.
Varma vårhälsningar från matten med världens bästa lilla häst!
Kommentarer
Postat av: Jeanette
Bra jobbat tjejen! Krama fröken Kavat från mig.
Trackback
