Kajsa Kavat - Livet med ett sto

Idag har vi varit ute på promenad. Det gick väldigt bra, i början va hon lite uppspelt (med all rätt) men sen lugnade hon ner sig bedtyligt. Vi mötte tre hästar, en hund och en bil. Och allt gick bra, inför hästarna visade hon upp sig - typ ; - Kolla in mig, värsta superbruttan, :-)! Och det är hon ju också, lilla fröken Kavat :-).
Vi övade på att gå efter och stanna när jag stannar, vilket hon gjorde jättebra (idag gick hon faktiskt inte in i ryggen på mig som hon brukar). Sen fick hon gå upp bredvid mig och stanna när jag stannar- funkade det med :-),och hon fick även gå före mig,så att hon får upp självförtroendet (även om det inte är ett problem med henne) att gå först i nya miljöer utan att jag behöver gå före henne. Hon ska helt enkelt lita på mig att det är tryggt och säkert att gå framåt. Och jag ska visa henne att jag litar på att hon klarar ut situationen.
Ömsesidig respekt och förtroende.

Kajsa verkar fortfarande trivas i nya stallet och med nya kompisarna. Nu efter lite mer än en vecka så har hon hittat sin plats i gruppen lite bättre- vilket är längst ner. Hon har till och med fått vika sig för B-ponnyn Rombo.
Tycker det är jättebra att hon fått åka ner ett par snäpp på ranglistan, och blir flyttad på istället för att va den som flyttar. Och det verkar som om jag blivit mer intressant också, vilket glädjer mig. Och jag upplever henne som mycket snällare och lugnare, tror nog att det här med lösdrift passar henne utmärkt. Hon är inte alls så vaktande över maten längre,utan man kan gå fram och kolla om hon ätit upp eller sätta på henne täcket under tiden, utan att riskera liv och lem. Men allt som oftast får hon stå helt i fred och äta.
Hade in en ny halmbal (stor) i boxen idag - och det är skoj det tycker Kajsa! Hon ställde sig och buttade på den med bringan och skrubbade huvudet emot den, så tillslut va Kajsas annars ack så rena svarta, långa man och pannlugg fulla med halm. Hon såg ut som en liten fågelskrämma, haha.
Till helgen kommer husse, tänkte att vi skulle gå ut på promenad i omgivningarna då. Husse med vovven och jag med pållen. Träna lite ledövningar och stanna och sånt. Har inte tränat någonting på en hel månad (på order från min tränare), men nu ska jag börja lite igen.
Ska även börja träna lite showmanship (trava på kommando bredvid mig och ställa upp sig och lite sånt)  inför D-tävlingen vi ska iväg på nu till våren. Men inget allvarligt, det är mest för att hon ska få komma ut och träffa andra hästar och komma ut på tävlingsplatser, och för att jag tycker om att ha något att träna inför. En kul grej :-).

http://www.youtube.com/watch?v=ZLSIL3GHOic&feature=related

Någon gång ska jag göra det här! Om det blir med Kajsa eller inte, det får tiden utvisa. Men någon gång inom en snar framtid ska jag göra detta. Och jag kan lova att det framöver kommer bli mååånga ko-clinics med Kajsa och att en quarter med kosseblod kommer att  inhandlas :-).

Och förresten, näst nästa onsdag (13/2) drar hårdträningen igång igen. DUBBEL- LEKTION för Rolf.....Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning- för jag vet att jag inte kommer kunna gå normalt på flera veckor efteråt, om jag inte till och med avlider av träningsvärkssmärtor. Kanske ska boka in besök hos massör direkt efteråt....

Ska dessutom börja rida på Forsnäs Gård eller numera Hillside Ranch. Red på Lakene gård förut, men hästarna där hade för låg utbildningsnivå för att lära mig något (vilket Rolf också tyckte),så därför ska jag börja på Forsnäs istället :-). Ska bli väldigt kul att se vad de har för hästar där.

Igår,söndag, gick Kajsas flyttlass till Östra Ämtervik.
Den här gången gick det mycket bättre att lasta henne, använde repgrimman och det långa repet och gjorde som NH-tränaren lärt mig - och se det funkade :-)! Snäll var hon att köra också, stod blixt stilla hela vägen (men det brukar hon göra.
När vi kom till stallet fick hon bekanta sig lite med omgivningarna och boxen i väntan på att de andra hästarna (Jerker och Rombo) skulle komma.
Och när de kom släppte vi ihop dem i hagen, och det gick jättebra. Jerker (Nordsvensk på 29 år) skrek lite när Kajsa kom i närheten, men annars gick allt lugnt till.
Den första natten fick de stå instängda i boxen, och att samsas där gick även det bra. Och halm tyckte Kajsa va smaskens! Hon har inte haft halm förut, men tydligen så var det riktigt gott :-), så höet va inte alls intressant.
Bäst tycker Kajsa om lilla B-ponnyn Rombo. Nu under dagen har de lekt lite grann och stått och kliat varandra. Jerker däremot vill ha lugn och ro och vill inte gärna att Kajsa kommer och käcker på honom.
Men jag tror att det kommer bli kanon att ha henne där, och det va jättekul att kunna se va hon hade för sig under dagen, då jag jobbade.


Kikar ut från transporten


    
          Kollar in omgivingarna                     Från sin bästa sida
 
 
   Jerker & Kajsa           Kajsa & Rombo

Jag har fått tag på en stuga (den sista lediga tror jag faktiskt) på High Chaparall under Ranch Horse Classic - helgen!! JIPPIE!!!!!
Ska dit med döroliga och underbara Dala-Maria, hennes kille Patrik, ev kompisen Johanna och min älskling Marcus,som för övrigt avbokat den årliga cruisingen runt Siljan,för att bli med mig på hästtävling :-)! Han är fantastisk,men å andra sidan är han lite inne på western och linedance själv. Så uppoffringen kanske inte va så där jättestor :-). 
Men det ska bli så fantastiskt roligt! 
Måste bara börja spara pengar så jag kan shoppa nya grejer till Kajsa. Behöver helt klart ett par nya träns, grimmor, bröstor, borstar, hattar,boots (till moi alltså), jeans, kanske nån extra snygg pad (även om det dröjer något år till innan jag kan använda den), lite nya showgrejer....
Ja, gud,det kommer finnas hur mycket som helst som man bara måste ha, fast man egentligen redan har två-tre upplagor av redan nämnda saker - underbart!! 
Jag längtar redan! Hur ska jag stå ut tills 26 juni?!
Jo, det vet jag förresten- jag ska gå in på alla online-butiker med westernsaker och skriva lista över vad jag
                                                                          BARA MÅSTE HA!

Mätte Kajsa igår kväll och hon hade vuxit två cm! Så nu mäter hon magnifika 146 cm i mankhöjd ;-).
Men jag tycker nog fortfarande att hon är lite för liten för sin ålder, men jag hoppas att hon kommer in i en stark växtperiod när sommaren och värmen kommer. Hoppas jag i alla fall.
Det andra varmblodsstoet i stallet, Doris, som är två månader yngre än Kajsa, är  betydligt högre. Hon mäter nog säkerligen upp mot 150.
Men å andra sidan är Kajsa betydligt finare exteriört- hon är faktiskt jävligt snygg! Inga vinklar som är fel utan raka fina torra ben,brett mellan frambenen,en fin lagom lång rygg, en smäcker hals, ett  nätt huvud och en läcker "quarterrumpa",som jag tyvärr inte kommer få behålla, utan den finns nog bara där för att hon växer för tillfället.
Hon är faktiskt inte alls så där unghästgänglig, utan ser nästan ut som en vuxen, men dock liten häst.
Så växer hon bara sisådär 10 cm till så kommer jag ha världens finaste häst!
Och manen kommer jag aldrig klippa, den ska få växa sig riktigt,riktigt lång. Redan nu går den nedanför halsen på henne :-).

Så väx på nu, min lilla fröken Kavat! (Annars kanske mamma inte kan behålla dig,snyft)

Nu har Kajsa börjat äta sitt lusern och sitt betfor igen. Äntligen- efter flera veckors matvägran. Pratade med veterinären om det för någon vecka sedan,och han hade inte hört talas om  något liknande tidigare. Funderade lite om fodret kanske blivit dåligt, men de andra hästarna åt av det, så det verkade lite konstigt om det skulle ha varit det.
Men nu äter hon igen- och ur samma säck är det :-). Ja, lite lustig är hon lilla Kajsa.
Nu har vi börjat bygga i gamla ladugården dit Kajsa ska flytta- och det blir suveränt bra faktiskt! Det enda jag är lite orolig över är  tillgången på betesmark nära stallet, eftersom marken runt omkring är upptagen av mina kära mjölkkor.
Nu till en början ska de gå i hagen vi brukar vänja kalvar på stängsel i, och den är skapligt stor. Problemet blir bara vart vi ska ha hästarna till våren då kalvarna ska ut i den hagen,och det brukar inte bli speciellt mycket bete i den heller. Och jag är väldigt kräsen när det gäller hagar och beten till hästarna - speciellt till Kajsa som jag bara vill ska ha det abslout bästa.
Kanske ska man låta dom gå och efterbeta i kornas hagar (är tre gigantiska fållor som korna går tre,fyra dagar i varje innan de byter till nästa fålla). Där är det riktigt bra bete i alla fall.... Ska bara lyckas övertala chefen om det....Hm, ja lite att fundera över,men det mesta brukar ju lösa sig tillslut.

Å, nu är  det Årets Häst-galan  2008 på tv. Trav- jag älskar trav. Får mig att minnas åren då jag passade Musse innan jag köpte honom. Gud va nervös man var inför starterna- och så jävla kul det va! Och även om han inte vann så var jag jättestolt när jag gick omkring med honom på stallplan. Han brukade steppa omkring med svansen i vädret,  stor och svart. Och många var det som undrade om det var en hingst - men det var han inte :-). Men fantastiskt fin var han.
Och Marianne, som Kajsa står hos nu, sa att Musse va den finaste häst hon hade sett när jag spang med honom framför publiken på travbanan i Sunne, när han blev vald till årets häst i norra Värmland.

Vila i frid min älskade häst.

Jag och Kajsa ska flytta till Östra Ämtervik. Har fått hyra ett litet hus med gångavstånd till jobbet, och får ha Kajsa   alldeles bredvid. Som det är nu åker  jag närmare 45 mil per vecka fram och tillbaka till jobbet och lägger närmare 3000 spänn på bensin varje  månad. Känns som om man kan göra något bättre för de pengarna :-). Som hästkurser tex.

Ska få ha Kajsa hyresfritt i en gammal tom ladugård (ingen sån där fallfärdig i trä från 1800-talet, utan en nyare modell) och behöver bara betala för foder och strö. Till sällskap ska hon få chefens gamla nordisvalack. Det blir lösdrift, så de kan gå ut och in som de själva behagar. Är en stark förespråkare för lösdrift, får man bara en bra lösning på vatten och underlaget utanför (där de går in och ut), så är det oslagbart. Och jag tror hästarna mår bättre då de får mer frisk luft och får mer frihet till att vara just häst.

Kommer bli en stor "gruppbox" i ena kortsidan på ladugården, där det är en dörr ut till hagen. Utanför dörren är det asfalterat en bra bit - vilket blir perfekt då det är noll chans att det blir meterdjup leravälling där de går ut och in :-). Ska sätta upp köldskydd i dörren för att stoppa kylan och drag, och förhoppningsvis går de igenom det :-).
Sen blir det varsin krubba med uppbindningsmöjligheter och vattenkopp (som jag hoppas ska hålla sig frostfri, annars blir det väl el-kopp) inne i ladugården. Och sadel- och foderkammare inne i gamla mjölkrummet.
Och deras hage sträcker sig ända fram till mitt jobb, så jag kommer kunna ha full uppsikt över min älskling hela dagarna :-)!

Men det gör lite ont i hjärtat att skilja Kajsa från sina unghästpolare i nuvarande stallet och stoppa henne tillsammans med en gammal tråkig gubbe.
Och att det är en valack är ett minus. Hade det varit ett gammalt sto hade jag varit överlycklig, för hon hade antagligen kunnat "sätta" Kajsa "på plats" och fostrat henne lite. Men nu när det är en valack kommer antagligen Kajsa ta befälet.
Men till sommaren kommer det nog ordna till sig med det -då kommer hon antagligen gå på bete med alla hästar i hela Ö ämtervik :-). Brukar va en ganska ordentlig flock med allt  från små shettisar till stora hästar. Så där ska det väl finnas något ranghögt sto :-).

Men jag hoppas att hon kommer trivas på nya stället, för det kommer bli riktigt fint! Och min ekonomi kommer bli bättre, vilket gynnar Kajsa eftersom alla mina pengar går till lilla fröken Kavat. Är ju bra mkt roligare att lägga pengar på hästen än sig själv ;-). Jag har i alla fall tappat räkningen på antal täcken, borstar, benlindor, träns och annat som jag inhandlat :-).

Over and out!

Imorse var inte Kajsa halt längre :-)!!! Hon stödde som vanligt på benet och när jag sen var ute och sprang med henne på gårdsplanen så visade hon inga tecken på hälta :-). Men hon var dock lite lite varm på vänster bakkota, som hon gjorde illa igår, så idag får hon gå i en egen hage så hon inte springer några racerrundor med de andra hästarna.
Så nu kan man nog andas ut, i alla fall angående det. Skönt att hon friskna på sig såpass fort- hade med fasa sett framför mig  boxvila x antal dagar, benlinande, röntgen och böjprov och gud vet vad. Men vi klarade oss från det med :-).
Ska köpa loppfrön och ge henne i förebyggande syfte för magen. Kanske hjälper lite om hon nu är och äter gammalt gräs eller nåt (trots att det finns hösilage utlagt i hagen).

Over and out!

Marianne (stallägare) ringde förut i eftermiddags- Kajsa var halt!! Lilla hönsmamman (jag) stack iväg till stallet fortast möjligast, och ja - Kajsa var halt på vänster bakben och öm i kotan.
Jippie -och för tillfället är det karensperiod på försäkringen som inte går ut förrän nyår (har höjt livbeloppet).
 
Hon hoppade som tur va inte på tre ben, men det var inte långt ifrån, utan hon gick liksom på tån på det bakbenet. Antagligen har hon vrickat sig i hagen, eller i alla fall hoppas jag på det. Marianne hade sett dom springa som galningar i hagen tidigare i under dagen- nu är alla tre hästarna hemma.
Mariannes två unghästar, Stig och Doris, har växelvis varit ivägskickade på travträning, men nu är  alla hemma så då blir det lite mer spring :-). Så antagligen är det så att hon vrickade sig när de sprang, så det blir några dagars boxvila för fröken Kavat för att se hur det utvecklar sig. Men nån tripp till hästsjukhuset och röntgentagningar lär det nog inte bli förrän efter nyår, om det inte blir allvarligare förstås.

Är lite orolig för hennes ätande också. Det började med att hon ratade lusernen för några dagar sen. Tog bort det, men imorse ville hon inte äta betforn heller. Men kross, morötter och grovfodret äter hon som vanligt och hon verkar inte påverkad på något annat vis heller, utan är som vanligt för övrigt. Mycket skumt, så ska bli intressant och se om det också blir värre och i så fall vad som kan vara på gång.
Fast jag hoppas ju att hon kommer igång med ätandet  igen, dels för att jag ska slippa vara orolig, dels för att jag inte ser fram emot skyhöga veterinärräkningar och hundratals undersökningar och provtagningar....Också förstås för att  jag inte vill att min lilla bebis ska vara sjuk :-(. 

Ja, det är väl bara att vänta och se hur allt utvecklar sig. Håll tummarna!

I söndags (16/12) styrde jag å Kajsa mot Skogsberg (Molkom) för ett träningspass med NH-tränaren Mariann Berggren.
Jag trodde att jag hade tagit god med tid på mig för att lasta (normalt är hon väldigt lättlastad) och sånt, men icke- den här gången tog det 20 min (!!!) innan damen gick in i transporten. Kan ha att göra med att jag den här gången fick låna en lite äldre transport och att Kajsa innan bara åkt i nya ljus boggievagnar. Så när Kajsa såg att hon skulle in i det där mörka hålet blev det tvärstopp. Hon gick upp på lämmen och stod där och slog med hovarna med full kraft, men något längre skulle hon inte gå, minsann. Men tillslut, efter många om och men, gick hon in. Sen va det bara att ge sig iväg, 1 1/2 timme tog det på kurviga små skitvägar, men faktiskt va vi framme prick klockan ett- som avtalat.

Mariann har inte träffat Kajsa förut, och efter vad jag berättat om henne, va Mariann en aning orolig över vad jag skulle komma dragandes med :-). Men Kajsa skötte sig fint, va inte alls uppstressad av att vara på nytt ställe, med nya hästar som stod och gnäggade åt henne från hagarna (ett drag från pappa Greger mån tro?). Och hon hade tagit åkturen i transporten bra också, trots att det va det längsta hon åkt hitills.
Marianns första kommentar när  Kajsa kom ut ur transporten var: - "Va liten hon är! "
Suck, tänkte jag - nu kommer det säkert bli som jag befarat- att Kajsa kommer sluta som D-ponny :-(!! Så min ångest över det fick  lite mer syre, tyvärr. Men jag ber till gudarna att hon ska växa, växa, VäXA! Hon kan ju bara inte sluta som D-ponny när båda föräldrarna är nära 160 cm. Eller???

I alla fall, tillbaks till träningen. Vi gick iväg till ridbanan och jag fick visa lite vad jag hade tränat, och hur jag gör  hemma. Kajsa gick naturligtvis på mig och höll dåligt med avstånd till mig,  tog egentligen ingen notis om mig. Men hon stod still framför mig i alla fall, och det fick vi beröm för :-).
Mariann tyckte att jag ändå gjort ett bra jobb med henne med tanke på Kajsas ålder och min kunskapsnivå inom NH:n.
Sen tog Mariann repet- och vilken skillnad det blev. Det märktes tydligt vilken som tog över ledarskapet där, och det är verkligen fantastiskt att se vilken inbyggd pondus och säkerhet, men ändå ödmjukhet som Mariann har kring hästarna. Kajsa gick inte en cm närmre än vad hon fick, och stannad precis på sekunden när Mariann stannade, utan att  minska ner på avståndet. Och hon följde henne som en hund med all uppmärksamhet riktad på Mariann.

Sen fick jag ta över igen, och då va det som Kajsa tänkte; "Jaha, hon igen- och med henne är det inte alltid det hon säger som gäller". Och hon började genast gå på mig och gå för nära och brydde sig inte.
Vi övade att stanna- och det kan ju låta enkelt- men icke, tog lång tid innan jag ens fick till det något sånär. Men nu vet jag hur det ska se ut, så det är bara att träna.
Sen tog Mariann henne igen och övade på att få komma Kajsa nära, vilket är något som Kajsa har lite problem med, men efter ett tag stod Kajsa helt still och Mariann fick klappa henne över allt och kunde gå runt henne, och hon stod kvar. Sen följde Kajsa henne hur hon än gick - lös. Utan rep.
Och när jag skulle prova på samma sak ville inte hästen gå i från Mariann! Hon ville inte bli med mig! Snyft, måste ju vara det totala nederlaget som hästägare....

Men i alla fall så gav vi oss där, Kajsa började tröttna och visade det också :-) (hopp,skutt, stegringar och sparkande), så vi stod och pratade igenom saker och ting en stund och lastade henne sen. Eller ja- Mariann lastade. Kajsa ville inte gå in med mig, så Mariann tog över.
Hon ställde sig inne i transporten och sa att  man inte skulle gå ur den förrän hästen var inne. Oftast kanske man gör en volt och börjar om från bärjan om tex hästen kommer snett mot lämmen- men det slulle man inte göra, för då tappar hästen fokus på vart den ska - alltså in i transporten. Så när Kajsa kom snett så flyttade Mariann henne med hjälp av repänden och efter en stund så knallade Kajsa helt sonika in, utan tryck på grimma eller rep :-). Så det ska jag tänka och öva på.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd med dagen,  jag lärde mig lite nya saker och jag fick några tankeställare- och det var bra. Kajsa skötte sig utmärkt och gjorde ett gott intryck på Mariann :-). Det sista Mariann sa var faktiskt att:

                                                       - KAJSA ÄR EN RIKTIG LITEN JUVEL! EN COOL SÅDAN!

Hon sa också att jag kommer lära mig mycket av Kajsa framöver- och när jag tänker på det och allt jag och Kajsa ska göra i framtiden så blir jag lycklig ända nerifrån tårna :-)!!!

   

Dagens träning gick över förväntan!! Hon gjorde allt jag bad henne om- flyttade bakdelen jättefint och följde mig vart och hur jag än gick :-). Vi dansade helt enkelt. Men hennes respekt för mitt personliga utrymme behöver fortfarande en del finslipning.
Provade också att jobba lite toleransträning för första gången. Använde en presenning, och det var inte några som helst problem. Hon gick över den på en gång, jag hann inte ens be henne om att göra det :-).
Sen hängde jag den över henne, och inte heller det var några problem utan hon stod helt stilla. Obeservera hennes öronspel och vart hennes uppmärksamhet är riktad på de tre första bilderna - hon har ett öra mot presenningen och ett öra riktat mot mig, för att kolla om allt är ok och att det inte finns någat att bli rädd för.
Hon fick även gå runt mig med presenningen på ryggen, och det gick hur bra som helst :-).
Men hon blir lite surare när jag "longerar" henne, hon tycker inte ríktigt om när man driver på henne och hon inte kommer undan. Men det är ett dominansbeteende att hon inte accepterar det fullt ut, eftersom det är den som driver som leder- och som sagt har hon sina tveksamheter angående mitt ledarskap- och det kommer fram i sådana situationer.
Ska nog jobba henne lös i rundcorallen imorgon, om det inte är för hårt där.
Men jag är i alla fall otroligt nöjd med min lilla fröken Kavats bedrifter idag!!

Idag är det totalt smällkallt ute :  - 8 grader- brrr. Och jag måste ta mig iväg till Kajsabajsa och träna lite mer inför helgen då vi ska ner till tränaren (om det nu är bra väglag vill säga).
Ska träna på personligt utrymme och flytt av bakdel idag.

I förrgår tränade jag också en sväng, men det gick inte alls bra. Hon sket fullständigt i mitt personliga utrymme och var bara upp på mig hela tiden, trots att jag försökte göra mig auktoritär och viftade med repet för att sen genast gå ner till luuugn och stabil när hon gjorde rätt. Men de rätten varade i typ tre sekunder, sen va hon på igen och utmanade.
Och inte ville hon gå runt mig i cirkel heller- trots att  hon egentligen kan det jättebra vid det här laget, utan hon bara vände upp sig mot mig (stegrade faktiskt en gång, men då fick hon backa sen) och sparkade mot mig. Men tillslut efter en lång dispyt travade hon faktiskt runt mig fyra varv- och då fick hon en liten morot och fick gå in igen.

Ibland undrar jag vad jag gör för fel....Jag gör ju alltid på samma sätt (tycker jag iaf, Kajsa ser ju i och för sig otroligt små nyanser) och försöker hålla mig lugn MEN bestämd och har hela tiden tränarens ord ringande i öronen som jag försöker följa. Vissa dagar så lyder Kajsa minsta vink och allt går jättebra- och andra dagar (som i förrgår) vill hon ingenting. Trots att jag själv inte kan se att jag gjorde något annorlunda. Frustration!

Nej, mot stallet, och håll tummarna för att Kajsa är på bra humör :-).

Mitt mantra för dagen (egentligen alla dagar):
AVSTÅND (kajsa har ett stort personligt utrymme) - PLANERA - GENOMFÖR